Paniken smyger sig på som en slug jäkel, inser att det är så få som egentligen känner mig och vet hur jag är.. Alla dessa fördomar gör mig galen, eller nej inte galen, kanske fel ord att använda, dom gör mig frustrerad och en aning rädd!
Jag är inte vem som helst, absolut inte!! Jag kanske har kvar min fasad utåt så att folk ska tro att jag är någon annan än vad jag i själva verket är.. Det är lättast för mig, för jag vet hur jag ska göra och jag vet hur folk reagerar på det sättet som jag visar att jag är.. Men hade dom bara vetat hur jag egentligen är, egentligen tycker, egentligen vet och egentligen känner hade dom säkerligen behandlat mig på ett annat sätt..
Vet inte ens om jag vill ha svaret på hur dom hade uppfattat mig eller tyckt om mig.. Känner mig en aning vilsen och kluven för det, för jag vill ju att den här jädrans fasaden ska rasa så att jag kan vara som jag egentligen är..
Men vad hade hänt om jag helt plötsligt bara hade tagit av mig mina kläder?! Då hade jag tagit bort min fasad, men då hade jag ju stått där naken och kal, och säkerligen hade jag darrat av kylan runt omkring mig oxå.. För folk är känslokalla, elaka, fördomsfulla och rent av nonchalanta.. Men hade deras bild av mig förändrats eller hade den ändå funnits kvar?! Är det lönt att göra sig besväret att försöka visa andra vem man är när dom redan tror att dom vet vem jag är?!?!
Försöker bygga upp en plan i mitt huvud hur jag ska kunna bryta denna onda cirkeln som jag under alla dessa åren har byggt upp.. Får verkligen panik över vad jag har gjort mot mig själv.. Och vad jag har gjort mot andra, jag hatar att behöva tänka på att mitt liv är en lögn och att folk har varit så fruktansvärt blåögda att dom inte ens har anat själva att dom har haft och säkert har sååå fel!!
Men hade folk velat se mitt verkliga jag?! Eller trivs folk kanske med vem dom tror att jag är?! Mina tankar bara spinner runt och just som tankarna stannar så börjar dom spinna igen.. Vet inte ens om det är lönt att lägga energi på något som kanske inte ens har en mening, för min egen del hade det kanske varit en bra sak men andra hade kanske inte ens lagt märke till det!?
Får lite skuldkänslor gentemot min familj men varför ska jag egentligen ha det?! Dom om några borde ju verkligen veta vem jag är och vad jag har för åsikter.. Men inte ens dom känner mig, den enda som verkligen vet vem jag är och vad jag känner är faktiskt jag själv..
Jag sätter på mig min "vackra" fasad och fortsätter att låsas ett litet tag till..
