Vet inte varför eller vad som utlöste den, men har varit riktigt tufft ett tag nu. Kan ha varit allt det som kom farande som en bomb!
Var på fest och såg verkligen fram emot den, och tyckte att det skulle bli j**** roligt att gå ut och dansa.
Jag kom till festen runt halv nio, och jag hade en flaska vin med mig och jag var lite nere för jag hade fått en hel del dåliga nyheter i veckan så jag var lite nere och mycket möjligt var jag väldigt irriterad på mig själv! För att jag är så nervös, naiv och blåögd! Så jag drack väl halva flaskan på runt en halv timme. Sen drack jag väl resten på också en halv timme. En på festen tvingade mig att äta, vilket var bra för jag "kvicknade" till lite då.
Kände hur det började göra ont i bröstet, kände att paniken var på ingång, så jag försökte ringa efter någon som kunde hämta mig i nästan två timmar. Det var kanske också en faktor som gjorde att det började bli värre. Men det var bara en på festen som märkte att jag verkligen inte mådde bra, inte på grund av alkoholen utan på grund av panik ångest. Så hon ringde efter någon som kunde hämta mig.
När jag satte mig i bilen började tårarna spruta och jag kände att det verkligen var panik ångest och inte någon fylla som man kallar det så fint.
Var väl hemma runt elva, halv tolv och då blev det ännu värre. Inte som innan när jag har fått panik ångest.
Jag började "kippa" efter luft, hade väldigt ont i brösten och visste verkligen inte var jag skulle ta vägen, grät konstant och kunde inte få det att lugna sig. Efter cirka en timme av detta tar jag ett dussin tabletter i min hand och vill bara att allt ska ta slut för det gjorde så himla ont! Men när jag stod i köket och skulle ta dom med ett glas vatten svimmade jag, antagligen av syrebrist. Jag vet om att jag inte hade tagit dom även om jag inte hade svimmat för jag bryr mig mer om min dotter men jag ville bara att smärtan, paniken och ångesten skulle försvinna.
Jag vaknade till på köksgolvet och försökte ta mig in till sovrummet men svimmar igen, för kunde knappt andas, när jag vaknar en andra gång kommer jag i alla fall in i sovrummet där jag svimmar en tredje gång. Jag har minnesluckor sedan det att jag satte mig i bilen från festen tills jag kom till PIVA.
Min älskade såg hur dåligt jag verkligen mådde och ringde 112, han trodde att jag "spelade" från början i och med att han har varit med om att jag har fått mina attacker innan men aldrig så stark som denna gången, denna gången var den extremt stark, och jag hyperventilerar till det att ambulanspersonalen.
De sa åt mig att andas djupa andetag, vilket var väldigt svårt dom första 10 minuterna, klockan var runt två på natten och jag hade andats på det sättet i cirka tre timmar, men tårarna bara rann och rann och jag försökte förklara för dom hur jag mådde och dom körde mig till PIVA (Psyk akutmottagningen). Väl inne på PIVA tog dom alkoholtest på mig och jag hade runt 0,76 i promille. Vilket inte var så mycket med tanken på att jag hade druckit en hel flaska under cirka en timmes tid.
Fick prata med olika sköterskor, säkert 3-4 stycken. Dom frågade om jag var törstig och gick och hämtade tropisk juice. Säger samma sak till alla om min uppväxt och om min bakgrund och om sorgen jag bär med mig dagligen. Och berättade att jag även hade sökt hjälp för detta innan men inte fått den hjälpen som jag tror att jag själv behöver.
När jag väl får prata med läkaren så berättar jag samma sak för honom, allt det jobbiga som jag tänker mycket på, all sorgen som dagligen gnager i mitt huvud. Han berättar då för mig vad han anser att jag lider av och det är "stark posttraumatisk stress" (samma som invandrare kan få när dom kommer från krigs härjande länder, eller varit med om mycket hemska saker) och att han även tror att det är bra för mig att göra en utredning på min ADHD. Jag berättar för honom vilka läkemedel som min förra läkare hade skrivit ut och det absolut inte var en bra behandlingsmetod för mig med tanke på att jag behöver någon att prata med, det vill säga en psykolog och även medicinering för min panik ångest, då jag får mina attacker.
Han skriver ut Atarax och säger att han ska prata med öppen psykmottagningen om att jag måste få en psykolog som kan hjälpa mig med mina besvär och även göra en utredning på min ADHD, som jag aldrig själv har haft svårigheter med att hantera, mer än att jag blir hyperaktiv och väldigt impulsiv så jag glömmer väldigt ofta vad jag har sagt eller gjort när jag väl blir frustrerad eller irriterad.
Så nu hoppas jag att jag ska få den hjälpen jag måste ha, så att jag kan leva som en normal människa utan att få attacker av varken panik ångest eller min ADHD. Men många som inte vet detta om mig kan inte ta mig för vad jag är, utan dom tror att jag är precis som dom, men det är jag inte för jag lider av. Och egentligen vill jag bara att kvällen/natten ska försvinna och aldrig ha funnits över huvudtaget.
Satt uppe på PIVA i tre timmar och var inte hemma förrän runt halv sex på morgonen. Men jag tror att juicen dom gav mig hade lugnande medel i blandat för efter jag började dricka den så slutade jag skaka och tårarna kom bara när jag pratade om väldigt jobbiga saker.
Ser fram emot att dom kommer hör av sig från Psykmottagningen för då kan jag börja få den behandlingen jag behöver och dom på PIVA ville inte lägga in mig, för jag var ingen alkoholist, jag ville inte skada mig själv och varför skulle jag då vara inlåst i ett rum och inte kunna gå när jag vill som på ett vanligt sjukhus.
Jag är glad att jag har alla runt omkring mig som stöttar och stödjer mig, ni alla betyder mycket för mig och jag älskar er alla så otroligt mycket!!
