Backflash

Jag skäms över hur mitt liv såg ut förr. Skäms som f**, tror att det var därför jag ville dölja hur det verkligen var, det var därför jag byggde min "vackra" fasad. Så att ingen skulle lägga märke till vad som hände i min så kallade "borg". Så mycket våld, droger och otrygghet som där fanns..

Men jag undrar än idag varför ingen ingrep, för någon måste ju ha lagt märke till hur det var. Eller?! Så bra skådis var jag då inte. Någon visste, det vet jag, någon måste ha vetat! Men ingen var väl beredd att ingripa, för vem var vi?! Jo, vi var obetydliga, det var vad vi var! 

Klart att jag har tagit skada av min uppväxt, vem hade inte gjort det?! Och jag vet att det är likadant för mina syskon. Det tomrummet som finns inom oss kommer aldrig att fyllas, det kommer aldrig att läka. Men jag måste se framåt och hoppas att det kanske någon dag blir i alla fall lite mindre!

Jag vet idag hur jag inte vill vara, för jag vet hur det skadar andra människor, jag vill inte vara egocentrisk eller självisk. Folk säger hela tiden att jag måste ta mej själv i första hand, men jag vet inte om jag är förmögen till att göra det än. Känns som att andra behöver mej mer än vad jag behöver mej själv. Som min dotter! Som människorna runtomkring mej, dom jag älskar och värnar om!