Känner mej tom, helt ihålig! Något som kanske fattas?! Eller är det bara mina tankar som spökar i huvudet. Varje dag är en kamp för att hålla mina tankar borta, såna som gör att jag känner mej meningslös och obetydlig. Som jag ofta kände förr.
Kände mej ofta oälskad och rädd när jag var liten, och nu känns det som om dom j**** tankarna kommer tillbaka.. Jag vet om att jag inte är oälskad, jag vet om att jag inte är meningslös, jag vet om att jag inte är obetydlig men jag vet däremot inte om jag är rädd eller inte! Tror faktiskt att jag är rädd för livet, rädd för mina val, rädd för allt!!
Vill inte handla fel, vill inte göra miljontals med misstag, vill absolut inte förlora dom jag älskar! Men frågan är om jag kan hålla fast vid det som betyder något för mej, eller om jag kommer släppa taget. Är väldigt rädd för att jag kommer det, blir förtvivlad när jag tänker på det, vill inte känna så!!! Vill kämpa för det jag tror på, men efter allt som jag har gått igenom genom åren så känns det tungt att jag måste fortsätta att kämpa hela j**** tiden! Blir trött på det...
F**, vill ha någon att tömma mina tankar på.. Någon som kan bära lite av mitt jäkla bagage, kanske hade känts lite lättare då, att se omgivningen lite annorlunda, även om jag är väldigt öppen och inte alls så där trångsynt (alltid) men ibland händer väl det att jag är det också. Men vad kan man begära av en människa egentligen?! Jag är ju faktiskt inte mer än människa, och människor har ju faktiskt ett huvud att tänka med (tyvärr), inte alltid trevliga tankar som ploppar upp där inne, känner mej som en studsboll, ena sekunden är allt underbart och jag svävar på mina fluffiga små moln och andra sekunden är jag nere som i en grop och har svårt att komma upp..
Hoppas på att tiderna blir bättre och att jag en dag ska kunna släppa det gamla och gå vidare, även om jag redan har släppt en hel del.. Men det finns mer att gå vidare "utan" än vad jag själv vill inse, måste det, för min egen skull.
Håller mej fast vid hoppet i alla fall och släpper det INTE! Behöver det just nu mer än aldrig förr!!
lilla carro...alla vi har en bagage..det är normalt,jag brukar säja det man upplever i sitt liv ,menar dem tråkiga grejer det var menad till dig ,från god,för att god vet vad du kan bära på dina axslar,o vad du kan tåla.det är bara en test ,du är stark o god vet att du äe det,annars skulle han ge dig mycket lättare liv ...det vi själv som bästemer o styr våra tankar ...dina
SvaraRadera