Känns fruktansvärt, har en stor klump i magen, känner mig svimfärdig och har andningssvårigheter.. Orkar inte känna denna känslan just nu, det gör så jävla ont och det värsta av allt är att jag inte vet hur jag ska hantera känslan..
Fan, fan, fan att det ska vara så här, måste hålla modet uppe och inte tappa kontrollen.. Jag kan inte falla ner, jag har för mycket som står på spel.. Jag har allt det jag någonsin velat ha och ett snesteg idag hade kunnat förstöra allt!
Vet allvarligt talat inte om jag är beredd att betala det priset.. Det är jag inte, aldrig.. Det skulle vara min undergång.. Precis som det var förr i tiden, orkar inte med en repris av det hela en gång till.. Barn som inte verkar betyda så mycket som dom egentligen gör, flytta hit och dit och ständigt vara på jakt efter ett tak över huvudet, kärlekn vad är det?, det har aldrig funnits så som det borde ha gjort vissa gånger..
Det ända jag vill är att min dotter ska växa upp i en trygg miljö, kunna få ett bra liv med det som hör till och slippa se det jag såg.. Är det för mycket begärt????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar