Tankarna springer iväg.. Kommer ihåg den där hemska känslan jag hade när jag var liten och fick sitta i bilen och vänta.. När mörkret var det enda man såg.. Trodde varje gång att det skulle komma upp nån varelse från marken och ta mig med sig ner i djupet, tror att det var från nån film jag hade sett.. Men den känslan var obehaglig som bara den.. Man visste ju inte hur länge man skulle sitta i bilen där i mörkret och vänta..
Jag avskyr fortfarande mörkret.. Jag är kanske inte rädd men jag gillar absolut inte det.. Känner mig så ensam och känslan kommer tillbaka om hur det var att sitta där och vänta.. Jag hatar att vänta också.. Varför ska allt ta så lång tid? Man lever ju bara en gång så då får man väl ta och rappa på.. Tid har väl ingen gott om.. Eller??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar