Dom där lögnerna är nog dom värsta av dom alla.. Kommer ihåg för ett par år sedan när en av mammas ex satt och sa till mig att han aldrig har slagit min mamma.. Men vad trodde han? Att jag var för lite och inte skulle minnas? Men om han hade vetat bättre så hade han ju förstått att jag minns, mer än han kanske tror..
Kommer ihåg en kväll, det var väldigt länge sen och jag var inte alls gammal. Kommer inte ihåg vad som hände riktigt, men han slog henne, det kommer jag ihåg.. Det stod poliser utanför radhuslängan som vi bodde i och det blinkade blått i mörkret. Men det såg verkligen ut som en "riktig" brottsplats. Sent på kvällen och det där blinkande skenet från bilarna som man kan tänka sig att se i någon film..
Vet inte riktigt varför, men senare kom min mormor och morfar och skulle hämta oss.. Det är nog den enda gången som jag kommer ihåg att dom verkligen har ställt upp för oss.. Men dom har ju levt ett ganska "upp och ner" liv själva så man kanske inte ska begära så mycket.. Men just då, när vi satt där i bilen på väg hem till dom kände jag faktiskt trygghet.. Men det gjorde jag ofta när jag var med mormor, hon var så lugn och man kunde inget annat än att känna trygghet med henne. Tyvärr har jag inte kontakt med dom längre då alkoholen fördärvat dom bägge..
Den där "lilla" tryggheten jag kände ibland när jag var liten, det är den som får mig att fortsätta att vilja vara.. Ja, vilja vara den jag är i dag.. Det kändes som att den var det jag behövde då, fast jag fick den kanske lite för lite.. Men den fanns, ibland..
Men jag kan inte släppa att han kunde sitta där och säga till mig, öga mot öga, att han aldrig har slagit min mor.. Det var ju så lågt och respektlöst som det går.. Sitta och ljuga när han innerst inne visste att jag visste sanningen.. Och det var ju inte enda gången han slagit henne heller...
En annan gång var i en annan stad, mamma var gravid, och han gick förbi henne och utan anledning gav han henne en knuff så att hon föll ner från stolen.. Fy fan vad lågt, ge sig på en gravid kvinna på det sättet!! Och han tror verkligen i dagens läge att jag som bara var ett barn då, inte skulle komma ihåg.. Men man kommer aldrig glömma sånna saker.. Jag kommer aldrig glömma..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar