Först och främst vill jag påpeka att jag skriver om mitt trassliga liv för att vissa ska känna att dom inte är ensamma om att ha haft det svårt i sitt liv.. Jag vill även läka mina egna sår genom att skriva om det, för då känner jag att jag kan lägga det bakom mig och försöka att släppa tankarna som inte verkade försvinna innan.. Jag vill inte ha empati eller förståelse av någon, det är inte därför jag fortsätter att skriva bloggen.. Jag har haft mitt helvete här i livet och jag vet att många andra har haft det mycket värre och vissa har haft det mycket lindrigare men när det väl kommer till kritan så har alla sina hemligheter som tär på en som människa..
Så nu tänker jag berätta om mina känslor i allmänheten till mitt förflutna...
Det är ofta så att jag bollar tankarna om det är så att allt det som har hänt verkligen har hänt.. Och så är ju faktiskt fallet.. Tyvärr.. Känner mig ledsen för att jag har fått se en hel del "dåliga" saker i min uppväxt, men även att mina brödrar har fått se den sidan av livet.. Jag anser inte att det är rätt av folk att slå andra i närheten av barn.. Inget barn förtjänar att se något så hemskt.. Och att jag känner förakt till de som har betett sig som svin är väl inte så konstigt.. Tror faktiskt inte att jag kan förlåta dom för det dom har gjort när minnen kommer på besök titt som tätt..
Har många gånger varit så nere att jag inte haft någon som helst anledning kvar att fortsätta leva, men sen är de ju det att jag har ett samvete som säger, nej gör det inte.. Jag hade inte kunnat göra det mot min familj eller mina vänner.. Då gäller det alla i min närhet, för jag vill inte att de ska gråta över mig eller sörja mig.. Jag vill verkligen inte det.. Det var ju så Joakim ville ha det.. Han sa det nån av gångerna vi satt i vår lägenhet och festade, men han sa det inte till mig utan till min första stora kärlek.. Var inte längesen jag verkligen insåg vad han kan ha menat med det.. Jag och min fd sambo pratade mycket med varandra om livet och om hur det skulle bli sen... Och jag vill verkligen inte att folk ska må så dåligt över min bortgång som jag gjorde när Joakim gick bort..
Men utan allt som jag har upplevt hade jag aldrig blivit som jag är idag, så jag är "lite" tacksam för allt jag har fått se och upplevt.. Man måste ju försöka att se det posetiva i livet även om allt känns surt för tillfället. Det gällar att inte ge upp och det försöker jag med hela tiden och jag tycker att det börjar gå så mycket bättre nu än det gick innan.. Jag älskar livet och jag ÄLSKAR min underbara dotter..
Det enda som jag verklligen inte vill ha i mitt bagage är att min mamma blev slagen gång på gång.. Tycker faktiskt inte att nån förtjänar det.. Så hade jag fått ändra nått i mitt förflutna så hade det definitivt varit det!
Jag är säkerligen en ganska trångsynt människa då jag känner den förakten mot dom som jag gör, men jag vet att väldigt många hade kännt samma sak.. Ingen rolig känsla att känna men den finns där.. Vet inte vad jag hade gjort om jag idag hade stött ihop med någon av dom.. Kan inte ens föreställa mig det tillfället! Hade säkerligen gått i taket för att det gör så ont i mig med bara tanken på vad dom har gjort.. Hade blivit rosenrasande bara med tanken på hur äckliga dom är, jag hade nog antagligen gått till handling innan jag hade tänkt på vad jag hade gjort, om det nu låter förstående.. Men jag hade nog tagit mitt förnuft till fånga, jag har ju faktikt min dotter att tänka på.. Och jag är verkligen inte beredd att offra det jag har byggt upp för att straffa dom.. Dom är verkligen inte värda det!!!!
Hämd är ingenting för mig, jag vill inte hämnas, jag vill bara att dom ska ha på sitt samvete vad dom har utsatt människor för.. Dom flesta av dom har ju även gjort andra illa än mig och min familj.. Tyvärr och jag lider verkligen med dom.. Vill verkligen fortsätta att leva mitt liv men då måste jag få släppa lite av mitt bagage så kanske det inte blir lika tungt som det var innan.. Så jag hoppas att jag ska kunna lära mig att leva med tankarna på ett annat sätt än vad jag gör idag, och jag har posetiva förhoppningar om det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar